Textilbehandling omfattar alla mekaniska och kemiska processer som används för att förbättra användbarheten hos textilier, med undantag för de som är direkt relaterade till färgning. Efterbehandling syftar till att göra tyget mer tilltalande, funktionellt och redo för slutanvändning. Processerna kan omfatta allt från förberedande behandlingar som blekning före färgning till behandlingar som förbättrar utseendet (t.ex. glasering), justerar texturen (t.ex. storlekssortering) eller förbättrar prestandan (t.ex. förkrympning). Nyproducerat tyg, som ofta kallas "gråvaror" eller "greige", tenderar att vara smutsigt, grovt och oattraktivt och kräver betydande efterbehandling för att omvandlas till en önskvärd produkt.

Grundläggande metoder för efterbehandling av textilier

Historiskt sett har textilbehandling inneburit enkla, manuella processer som fulländats av hantverkare, särskilt i England och Skottland. Modern textilbehandling har utvecklats avsevärt tack vare omfattande forskning och teknisk innovation. Låt oss utforska några av de viktigaste metoderna.

Förberedande behandlingar

Före varje större ytbehandlingsprocess är vissa förberedande behandlingar nödvändiga för att avlägsna orenheter och tillverkningsrester, vilket gör tyget lämpligt för ytterligare förädling. Dessa förberedande behandlingar inkluderar:

• Burling och Mending:Efter den första inspektionen korrigeras defekter som grader, lösa trådar, hål och revor för hand. Denna process säkerställer att tyget är fritt från defekter innan det går in i ytterligare efterbehandlingssteg.
• Skurning:Detta steg rengör gråvaror och avlägsnar smuts, oljor och andra rester från fiberproduktionen. Det säkerställer att tyget är rent och redo för efterföljande processer.
• Blekning:Blekning avlägsnar naturliga färger (t.ex. linnefärgens solbruna nyans) för att få en enhetlig vit bas eller förbereda tyget för färgning. Beroende på fibersammansättningen sker blekningen antingen genom oxidation (med syre) eller reduktion (genom hydrogenering). Bomull bleks t.ex. vanligen med alkalisk väteperoxid, medan ull kräver sura eller milt alkaliska oxidationsmedel.

Mekaniska och kemiska ytbehandlingsprocesser

När de förberedande behandlingarna är klara genomgår tygerna olika mekaniska och kemiska processer för att förbättra deras utseende, struktur och funktionalitet.

Förbättra utseendet

• Mercerisering:Denna process används på bomull och vissa bomullsblandningar och ökar lyster, styrka och färgtillhörighet genom att tyget doppas i en kaustiksodalösning och sedan neutraliseras med syra. Merceriseringen gör att fibrerna sväller permanent, vilket gör dem mer attraktiva och levande.
• Napping och klippning:Napping ger en sammetslen yta på tyger som ylle, bomull och spunnet rayong, vilket ger värme och en mjuk struktur. Klippning trimmar denna upphöjda yta till jämn höjd, förfinar strukturen och skapar specifika mönster eller design.
• Borstning:Denna process använder borstvalsar för att ta bort lösa trådar och förbättra ytans jämnhet. Det ger också en mjukare känsla, särskilt i stickade och vävda tyger.
• Singeing:Processen kallas även gasning och innebär att lösa fibrer bränns bort för att skapa en slät och jämn yta. Det är ett viktigt steg för garner och tyger, eftersom det minskar luddigheten och förbättrar det slutliga utseendet.
• Kalandrering:En slutprocess som innebär att tyget förs mellan uppvärmda valsar för att skapa en slät, glansig yta. Varianter som moirering, prägling och glasering ger dekorativa effekter, t.ex. vågiga mönster, upphöjda mönster eller blanka ytor.

Förbättring av taktila egenskaper

• Storlek:Processen innebär att föreningar som stärkelse, gelatin eller lera appliceras på tyger och bildar en film runt fibrerna för att öka vikten, krispigheten och glansen. De flesta limmedel är dock tillfälliga och kan försvinna efter tvätt.
• Mjukgöring:Olika medel, t.ex. dextrin eller glycerin, används för att göra tygerna mjukare. Mjukgörande behandlingar kan också öka tygets absorptionsförmåga.

Förbättrad prestanda

• Kontroll av krympning:Metoder för kompressionskrympning, hartsbehandling och värmehärdning kontrollerar tygets krympning. Kompressionskrympning innebär att tyget fuktas och slappnar av under tryck, vilket gör det mjukare och mer hållbart. Harts och värmehärdning hjälper till att stabilisera syntetiska fibrer, som polyester och nylon, för att minimera krympningen.
• Hållbar press:Denna teknik ger formbeständighet, veckbeständighet och skrynkelbeständighet, vilket gör att tygerna behåller sitt utseende efter tvätt och torkning. Hållbara pressmetoder kan antingen vara upphandlade (före plaggkonstruktion) eller postkort (efter plaggkonstruktion).
• Vattentätning och vattenavstötning:Dessa behandlingar stänger tygets porer för att göra tyget ogenomträngligt för vatten eller motståndskraftigt mot vatteninträngning. Vattentätning används för regnrockar, medan vattenavvisning gör att tyget kan andas samtidigt som det släpper ut vatten.
• Flamskydd:Tyger kan behandlas med flamsäkra eller brandbeständiga ytbehandlingar som gör att de tål exponering för värme eller lågor. Dessa ytbehandlingar varierar beroende på typ av tyg och önskad brandskyddsnivå.

Slutsats

Textilfinish förvandlar råa tyger till konsumentfärdiga produkter genom att förbättra deras utseende, textur och prestanda. Med framsteg inom teknik och kemiska formuleringar fortsätter dessa processer att utvecklas och tillgodoser de olika behoven hos textilindustrin och slutkonsumenterna. Från att göra tygerna mjukare och mer färgglada till att förbättra deras hållbarhet och funktionella egenskaper är ytbehandling ett avgörande steg i textiltillverkningen.